Ojoj nu har tiden verkligen sprungit iväg och idag är det exakt en vecka tills han är beräknad, våran skatt. Enligt mig är det lugnet före stormen för oss som familj och nu kan han liksom välja att komma vilken dag som helst innom en 3 veckors period, för som jag tror nu kommer han ligga kvar där inne och trycka lite extra.
Ja nu har man ju gått liksom 9 månader snart med lilleman i magen, man har gått igenom en del på vägen, kroppens, humörets och psykets förändringar också. Snart börjar allvaret och vi har ansvar över en ny människas liv och välmåeende. Vi kan inte längre bara tänka på oss själva och sätta våra behov först.

Visst jag är väl rätt klok så (enligt mig själv) det kommer inte bli någon dans på rosor med denna kommande spädbarnsperiod. Man är mjölkmaskin (förhoppningsvis om amningen funkar som den ska) men jag kommer inte känna mig som en sämre mamma bara för den inte skulle göra det, inget man kan påverka iaf så. Dyngsrytmen kommer rubbas totalt, johan och jag kommer få gå lite om varandra för att orka och det blir helt nya vanor och rutiner. Vi har liksom accepterat de och försökt så gott vi kan att förberedea oss mentalt, vilket kanske låter korkat men vadå visst super mus med en liten bäbis med med den kommer ansvar och uppoffringar.
Tror att vi kommer älska föräldrarskapet men ändå inte måla upp det som en dröm hela tiden för man kommer vara trött, slut, känna sig otillräcklig men vi har stöttande familjer, vänner och framförallt vi kommer stötta varandra. Att inte glömma kärleken mellan oss och att vårda den med en nyfödd i familjen. Ser verkligen fram emot detta och hoppas, tror och känner att vi kommer klara detta super bra som familj.

Många kunde dömma oss i början och tyckte vi var dumma som valde att behålla honom efter så kort tid tillsammans, men under dessa nästan 9 månader har vi växt som individer, blivande föräldrar, par och sambos. Jag känner bara mer och mer kärlek för johan varje dag som passerar och kan absolut inte tänka mig ett liv utan honom eller hans familj som blivit som min. Att få vakna upp varje morgon och se, känna och ha honom nära mig är det bästa jag vet, det är kyssar och söta ord varje dag. Kramar, mys och "jag älskar dig" är inget vi lagt på hyllan utan något vi verkligen utnyttjar oss utav i våran vardag.
Är lyckligast i världen känns det som och inget är bättre än den känslan av välbefinnande.

Testet som kom att ändra våra liv helt, 26e januari gjorde vi det digitala. 25e gjordes 2 sticktest men ville vara mer säker.


Magen har gått från detta  v.14


Till detta v.39


Tycker det är en himla skillnad iaf och snart är han här, våran älskade skatt som vi längtar efter dig nu <3