Jag älskar min son över allt annat, det gör jag verkligen. Fast förlossningen var det värsta jag genomlidit var det värt varje sekund när han väl kom, han är värd all smärta före, under och efter förlossningen.
Men det är inte alltid så lätt, dom första dagarna sov han jätte mycket pga att han inte fick den näring han behövde. Men när min bröstmjölk kicka in åt han ju så mycket att de vart åt andra hållet. Alltså ont i magen så 2 nätter hade han inte alls någon lust att sova, inte heller på dagarna. Men de gick över och han sov bra någon natt.

Men 6 nätter i rad höll han oss vakna, skrek, grina och var orolig i 4-6 timmar konstant. Då är det inte roligt, jag känner mig totalt hjälplös, han har ont för något och jag kan inte hjälpa. Magen är väl boven i de hela skulle jag tro. Fast han bajsar och kissar mer än han ska :P Men han har svårt att rapa och fisa gör han typ aldrig. :( Fixa semp droppar så är inne på 4e dagen med dom och 2 av 3 nätter har varit bra, på bättringsvägen alltså.
Men tillbaka till dom där 6 jobbigt nätterna, det var sjukt jobbigt framförallt för svante men även jätte jobbigt för både mig och johan. När inget man gör hjälper, vaggar, masserar, närhet, försök till att lugna honom med rösten ja inget vi försökte med hjälpte. Han skrek hysteriskt :( Tycker så otroligt synd om honom när det blir sådär, men även fast han var vaken från ca 1 på natten till någon gång 8 på morgonen men i andra fall typ 5-6 så sov han knappt något på dagarna heller. Då var de inte så lätt för mig för johan lära ju jobba och en annan kunde knappt hålla ögonen öppna.
Då ryckte underbara farmor in, tog ut han på prommis så man hann vila lite, och krävs inte mycket vila för man ska återfå energi. Vet inte ricktigt vad vi hade tagit oss till om inte carina hade kunna ställa upp och hjälpa oss? Tur han trivs med att spendera massa tid med sitt barnbarn :D

Men som sagt nu verkar det vara på bättringsvägen, var ju lite orolig över att det skulle vara kolik. Det är ju bara ett namn dom satt på något dom menar är "magont" som dom inte vet vad det beror på riktigt som gör att mindre barn skriker i liknande tider flera månader. Det fick namnet kolik, alltså något dom egentligen inte vet vad det är utan något små barn bara får. Jaja förhoppningsvis har han inte de nu då eftersom han sovit 2 av 3 nätter väldigt bra, har han varit ledsen har man kunnat trösta honom och han har somnat om sen.

Det är inte alltid så lätt, vissa barn har inga problem alls och gör knappt annat än sover medans andra får lite problem med magen som sabbar sömnen för dom och föräldrar. På onsdag när vi ska till BVC ska jag höra mig för lite, även kolla upp babymassage för det ska också kunna underlätta. Ja som sagt gör ju allt jag kan för att han ska må så bra det bara går.
Helt ärligt tycker jag det är extremt jobbigt när han bli så otröstlig, man vet inte vad man ska göra och man räcker liksom inte till. Sjukt påfrestande men bara att bita ihop, fundera vad som kan vara fel, vad man kan göra för att motverka och acceptera läget som det är. 
Har du som läser något tips att ge mig så är det mer än välkommet.

Enligt mig själv så är jag inte en dålig förälder för jag skriver ut de här, men detta är MIN blogg och kände för att skriva av mig lite. Svante mår alltså inge dåligt men fast jag känner mig hjälplös som förälder när han får dom där nätterna så gör jag allt jag kan för min son och inte ett dugg mindre.
Jag älskar honom mest i världen, håller honom när han skriker som en galning i timmar, alltså tappar inte fattningen, skakar honom eller något annat sjukt.
Vet inte vad jag skulle gjort utan johan, fast han ska upp och jobba gör han vad han kan för att underlätta lite för mig. Bara ta honom en snabbis så jag får ut, ta lite luft och vakna mer till liv så jag orkar någon timme till. Han och våra föräldrar är det största stödet sen har vi underbara vänner som finns, lyssnar och ställer upp. <3