v.23 (22+3)

Bebis:

Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är ungefär 29 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.
Din bebis hörsel fortsätter att utvecklas och lungorna håller på att förbereda sig inför livet utanför livmodern. Nu är bebisen så stor att du kanske kan se den röra på sig under dina kläder! Hudens pigment tillkommer och även om fostret ackumulerar kroppsfett så sitter huden löst, vilket ger fostret ett skrynkligt utseende. Det händer för att huden produceras snabbare än kroppsfettet. Fostret rör på fingrar, tår, ben och armar och det kan hända att kvinnan känner fosterrörelserna tydligt. Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Om fostret föds nu finns det en liten chans att det överlever med kvalificerad experthjälp och chansen för överlevnad ökar nu för varje dag.

Mamma:
Ju närmare förlossningen du kommer desto svårare kan det bli att sova. Nattsömnen kan bli kort på grund av exempelvis täta urinträngningar, halsbränna och kramp i benen. Kanske ett varmt bad, en kopp örtte, lugnande musik eller en god bok kan hjälpa dig att somna lättare. En del läkare rekommenderar att kvinnan sover på sidan med en kudde mellan benen. Tänk på att inte stressa eftersom det får din puls att öka. När din puls ökar så ökar också fostrets puls. Det kan märkas genom att barnet kan sparka. Prova avslappningsövningar eller vila för att lugna fostret.
Du kanske börjar känna dig klumpig och ovig nu när din tyngdpunkt förflyttat sig. Tandköttet blöder eventuellt när du borstar tänderna och du kanske har fått knoppnavel. Sådant kommer att gå tillbaks till hur det var förut efter förlossningen.

Partner:
Hjälp din partner att stressa av. Prata med varandra och ta reda på vad som gör henne stressad. Ofta kan det vara osäkerhet om framtiden, exempelvis er ekonomiska situation eller frågor inför förlossningen. Prata, prata och prata! Det kan också vara lugnande för henne om ni diskuterar och planerar förlossningen och tiden strax efter den. Läs mycket tillsammans om de saker som gör henne orolig. Det får också dig att känna dig mer delaktig i graviditeten.


Egna tankar och funderingar:
Nu går det inte en dag utan att jag känner av lillprinsen och det är helt underbart :) Men känner att det är rätt mycket stress nu även om det bara är inombords med flytt och allt och de märks för då får jag ont i magen så det är väl nå undermedvetet som säger ifrån och att man ska tagga ner. Han har börjat trycka på kissblåsan mer och håller jag mig för länge känns det som att jag får håll och knappt kan röra mig så toa besöken blir fler :P I övrigt går allt jätte bra.