Ja i onsdags började dagen som vanligt, mådde hur bra som helst så jag och ozzy gick över till svärmor för lite fika. Satt där ett bra tag sen gick vi hem och Jessica kom förbi, vi drack lite kaffe och snacka skit på balkongen. Efter ett tag åkte vi iväg till valbo så hon kunde handla det sista inför hennes väns bröllopp. När vi var klara åkte vi ut en sväng till carro för ett kaffe stopp innan vi skulle hem igen. När vi väl var där kände jag en konstig känsla i magen och det gjorde jätte ont, kunde inte förklara men jag började tillslut att gråta för smärtan var så jävla jobbig och svår. Då ringde jessica till förlossningen och rådfrågade dom och förklara lite av situationen så dom tyckte vi skulle åka in. Packa in oss i bilen, hem och hämta johan och släppte av ozzy hos svärisarna så åkte vi in till gävle.

Klocken var ca 20.00 när vi kom in dit och fick komma in direkt så dom gjorde en ctg, kurva som kollar bäbisens hjärthjud och mäter sammandragningarna vilket jag hade många och starka av. :( Fick komma in till ett rum och gjorde UL och gymundersökning. När alla undersökningar och sånt var klara fick vi ett rum och där blev vi kvar. Hade så kraftiga och återkommande sammandragningar så dom ville hålla mig kvar för observation. Fick en kortisonspruta till bäbisens lungor kl 22 på kvällen och en brickanylspruta för att stoppa upp så inte förlossningsprocessen skulle gå igång.
Var tok rädd och jätte ledsen man fick ju panik när det lät så allvarligt som att han kunde titta ut när som. Min första tanke då var att något var fel. Men han mår jätte bra där inne och är 36cm lång ca och ca 1200g våran lilla skatt.

Hjärtat mitt var i total chock och fatta knappt vad det var frågan om <3

CTG:n

Kände mig inte skit pigg direkt :(

Tack världens bästa Jessica för att du körde oss, var med oss och hjälpte oss med allt som du gjorde. Vet inte riktigt vad vi skulle ha gjort utan dig just då. DEt är guld värt min ängel och vi är jätte tacksamma till dig <3


Torsdagen började väl inte nå vidare, vakna halv 5 och kunde inte somna om, ont i hela kroppen och psyket var väl inte på topp :( Ont efter alla nålstick och visste att dom skulle bli fler. Läkare och barnmorska rondade och det vart ctg ytterligare gånger vilket visade att jag hade 3 kraftiga sammandragningar var 10e minut så då fick jag en brickanyl dos till för att stoppa. Inte dålig puls och hjärtklappning man får av dom sprutorna eller :O ojoj. Men carro var super gullig kom med frukost och tog med johan hem så han fick hämta lite saker eftersom vi skulle bli kvar minst en natt till. Så himla gulligt. Mamma kom in på eftermiddagen och höll oss lite sällskap, alla var så oroliga där hemma för oss. Kul att veta att så många tänker på en och det uppskattas verkligen. Efter mamma åkte hem igen kom carro med mat åt johan så han slapp svälta, super snällt så blev hon kvar ett bra tag. Kl 22 var det dags för kortisonspruta igen och dom gjorde jävligt ont och självklart ctg :(

Trött älskling här <3

CTG


Carro och Johan på vårat rum som förövrigt var sjukt trist, men tur det fanns plats så johan kunde närvara hela tiden :)

Inte så road jag heller...


Igår fick jag genomgå en massa prover och tester som jag inte rokar gå in på riktigt men dom var himla noga innan dom tog beslutet om att vi skulle få åka hem. Lättnaden var stor när vi fick höra det iaf men är väl medvetna om vad som gäller nu. Mycket vila för min del och absolut ingen stress. Blir inge mer jobba för mig i sommar för vart sjukskriven tillsvidare. Det känns lite surt men inga pengar i världen är mer värt än våran prins. Som läget är nu kan han välja att titta ut när som helst. Tappen gick som tur var tillbaka och inte alls är lite kort längre men han har ju redan lagt sig tillrätta och redo för att komma ut. Så nu ska vi ta tag i de absolut viktigaste innan hans ankomst. Då i veckan blir det möte på försäkringskassan, familjerätten, jobbkontoret och lite annat smått och gott som måste fixas. Idag fixa jag en gravidförsäkring och allt är klart med hans försäkringspapper dom ska ligga i BB väskan så allt kan skrivas direkt och skickas sen, viktigt och noga med det där.
Tomas och lucas kom och hämta oss uppe vid sjukhuset så följde vi med dom hem, var en glad farmor, syskon coh hund som tog emot oss när vi kom hem igen :) Så himla skönt att få komma hem igen, så det blev middag där sen vart det hem och jag tog mig ett låååångt välbehövligt bad sen somna jag på soffan.
Det var väl spänningar i kroppen som släppte och man kunde slappna av lite mer.


Vi åker hiss och försöker roa oss lite :S



Nu hoppas vi bara att han väljer att stanna inne iaf till v.34 för då gör dom inget för att stoppa så då får han komma hur mycket han vill våran efterlängtade och älskade skatt. Det som var mysigt med allt detta var ju att vi fick se honom så många gånger nu är vi uppe i 10 UL och fler kommer jag nog hinna göra för ska på återkontroller. SEn att få se honom och dom säger att allt ser perfekt ut, han mår jätte bra och följer kurvan är ju underbart, sen att han blir lite stressad av sammandragningarna ibland är ju mindre roligt att höra dock. Nu är jag i v.29 (28+2) lite tidigt de tycker jag för honom att komma, bättre han stannar inne och växer sig stark <3

Sen vill jag bara tacka alla som har ställt upp för oss dom här senaste dagarna det betyder så otroligt mycket för oss sen till alla som skänkt oss tankar <3