Besöket hos läkaren igår gick bättre än jag trott. Hon var snäll, lugn och förstående. Sist trodde jag läkaren jag hade då skulle slita sönder mig och tömma mig på blod när hon ändå var igång. Hon var otrevlig och brydde sig inte ett skit om att jag fick skit ont. Så var ärlig igår, sa som det var att jag tänker aldrig besöka henne igen utan bad dom notera det så jag inte hamnar i hennes klor igen, blödde ju i 3 dagar efter ingreppet.... Hur som tyckte hon tappen såg fin ut, inget som blivit värre sen i februari men att en operation är det som väntar efter junior kommit ut. Hon trodde den skulle bli i början av december, fan hatar operationer men det är inget som jag kan gå runt och tänka på nu då blir jag nog tokig räcker med allt man har i skallen.
Kom hem och intog soffläge som en strandad val medans min underbara sambo tog ut snabeldraken (dammsugaren) på en prommis i lägenheten :) Så himla gullig han, disken fixa han också :)
Hade svårt att somna inatt, ont i magen, ryggen, ner i ena benet och hade konstiga svettningar :S Inte alls trevligt så runt en halv 3 lyckades jag somna tror ja.

Idag mår jag väl sådär känner mig inte på det bästa humöret, vet inte riktigt vad det beror på? Funderar och tänker på så mycket så det blir någon jävla nöjespark i min skalle, tankar och funderingar åker berg och dalbana medans jag ser på och inte riktigt kan ta tag i någon av dom. :S Magen blir bara större och större, ryggen gör mer och mer ont, sväller så snart ser jag nog ut som en flodhäst men gud så skönt det är att veta att junior har det bra där inne :) Jag vet att klagomål, massa gnäll, mindre utbrott och sura miner kan vara lite av en del av vardagen nu men det kommer vara värt det 1000 gånger om när han är här hos oss <3

Försöker vara en bra flickvän (sambo), påminna honom om att jag älskar honom, hur bra han är, att jag inte skulle klara mig utan honom vid min sida och att han är mitt absolut största stöd. Men ändå är det ju han som får ta dom här mindre smällarna när jag inte längre orkar eller kan hålla i mitt humör. Nu har det inte hänt många gånger men ändå, det är ändå den bäste som ska behöva ta all skit som han absolut inte är värd. Försöker som sagt att göra allt så bra jag kan och så mycket jag orkar men nu slår bla värmen, stressen över alla läkar besök och lite ångest ut mig rätt hårt så det är inte så lätt. Jag hoppas han förstår att jag uppskattar till 110% vad han gör för mig och oss även om det inte märks så himla bra jämt.


Johan Lande, jag älskar dig och junior i magen har gjort oss så sjukt starka som par. Snart är vi föräldrar och jag tvekar inte en sekund på att du kommer älska att vara pappa :) Du är det bästa som har hänt mig, och all lycka du får mig att känna är total. Du är en super pojkvän/sambo så du kommer bli en otroligt bra pappa till våran skatt och jag önskar oss alla en underbar framtid även om vi båda vet att det är ingen lek att vara småbarnsföräldrar men tror absolut vi kommer kämpa oss igen det för den framtid som vi båda tror på och vill ha <3