R.I.P våran älskade bäbis <3



Igår tog jag ozzy till veterinären och det blev det sista jag såg av honom, dom ansåg att han blivit så dålig så det fanns inget mer varken dom oeller någon annan kunde göra. Fanns inget alternativ och ville ju absolut inte han skulle lida, fast beslutet var enkelt så var det absolut det svåratste jag tagit i hela mitt liv. Men att behöva se ljuset slocka i hans ögon kunde jag bara inte tillåta mig själv, så jag och carro tog farväl innan och han somnade till en snabbis i min famn, sötlurven. Allt var ju för hans bästa och nu lider han inte mer. Han var van att vara med på precis allt och nu kunde hans ben inte bära honom och någon nerv satt så hårt i kläm att han hade väldigt ont. Beslutet var det bästa för honom, i den situationen kunde jag inte tänka på något anntn än hans bästa.

Att ozzy var speciell kan alla som fick träffa honom intyga och han levde ett bra liv och var älskad av många. Visst hade han sina egenheter men han ville aldrig någon något illa, hade bara svårt för vissa. Är så glad och tacksam för dom drygt 5år jag fick med honom och minns fortfarande dagen då vi åkte ner till bergshamra och hämtade hem honom, en av dom bästa dagarna i mitt liv. Han har gett mig så mycket, kärlek, tröst och tillgivenhet och saknaden efter honom är total.
Som det känns nu kommer tårarna aldrig sluta rinna ner för mina kinder, ögonen är svullna och röda, näsan är täppt och vet att inget jag gör kan ge mig honom tillbaka.
Saknar hans snarkningar, när han kom luffsande och gruffa på tvn, när han kom springande emot en fylld med glädje, när han sov tätt, tätt intill och när han kasta sig på rygg och ville bli kliad på magen <3
Glad för att johan och hans familj fick lära känna honom och utvecka sådan bra kontakt på så kort tid. Johan och ozzy kom varandra väldigt nära, där var det kärlek från nästan första stund. <3

Att vakna idag var ingen hit, tomt och tyst. Johan har gått till jobbet och jag sitter här med massa minnen och tårar som vägrar ge med sig. Vet att det kommer bli bättre med riden men det är ändå en kär och älskad familjemedlem som saknas hos oss. Nu måste vi ändra våra rutiner, ingen morgon pink, ingen sista prommis med ozzy innan vi ska sova inget sånt alls. Lägenheten har aldrig varit så tyst och tom, även om han inte var hemma jämt visste man vart han var och att man snart skulle få gulla med honom igen, den chansen finns inte mer.
Skulle kunna fortsätta skriva i evigheter för har så mycket känslor och tankar inom mig men dom håller jag för mig själv. Sorgen och saknaden får ha sin gång...






Du är så sjukt saknad lilla hjärtat, tack för allt du gav oss och minnet av dig kommer jag alltid att bära med mig <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0