Oändligehten

Ja varför går mina tankar i oändlighet? Fattar inte när ska man sluta tänka, antar att de är vid samma sekund döden inställer sig. Men helt ärligt hur mycket ska en människa klara innan de blir helt kaos överallt i ens liv? Jag vill kunna hjälpa, trösta finnas, vara där, förebygga och massa annat för att lindra andra människor i min närhets smärta men i samma ögonblick glömmer jag helt av mig själv och mina tankar och känslor samlas på hög. Undrar när jag ska ta tag i allt och göra något åt situationen? Inget blir bättre som det är nu och jag måste ge upp och inse att jag kan inte förändra allt jag är inte mer än människa och vara lite egoist. Har nog insett att utan de kommer det aldrig gå och jag kommer bli ensam på vägen i kylan och det mörka kommer greppa för hårt tag om mitt hjärta och själ så jag inte längre kommer kunna bryta mig lös. Det är nu eller aldrig fröken och nu ska jag ta tag i det och ta vara på det jag har <3
Vet du att du är söt när du ler? 
Att jag smygtittar på dig när du inte ser? 
Vet du att jag älskar att höra ditt skratt? 
Att jag drömmer om dig varje natt? 
Vet du hur ofta jag tänker på dig? 
Att du med glädje fyller hela mig? 
Vet du hur söt du är när du är sur och tvär? 
Att det är dig jag håller kär? 
Vet du att jag tycker om ditt sätt att gå? 
Att jag önskar att det föralltid kunde va vi två! 
Vet du att jag tycker om dig?






Kommentarer
Postat av: reko

Mjo, tankar e ju.... svåra.

Fin bild som vanligt

2010-12-13 @ 13:30:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0